Stina Sofia Lidén

Ikväll såg vi två filmer, The Sitter & 50/50. Den ena handlade om en sjukt spåras kväll för en barnvakt, medan den andra var en sann historia om en kille som fått cancer i ryggen.
Detta fick ju självklart mig att tänka till angående min röntgen och svaren som jag ännu inte har fått från den. Tänk om det är något sådant som spökar i min rygg? Tänk om det är någonting som ligger riktigt fel eller tänk om det till och med är cancer.. Jag vill egentligen inte tänka på det alls, men det är nästan omöjligt att inte göra det. Varje dag går jag runt och har ont i ryggen, varje dag önskar jag att jag visste vad allting berodde på, och varje dag så blir jag även mer och mer frustrerad över tanken att jag inte kan göra ett piss åt saken, utan är istället bara tvungen att leva med det medan min omgivning plågas på grund av mitt fruktansvärda humör som på bara en liten stund kan gå från toppen till botten. Jag hatar min rygg och jag hatar ännu mer hur det påverkar alla som jag har vid min sida. Speciellt Kristoffer, som av någon anledning alltid lyckas vara den som får se mina botten-stunder. Förlåt om jag är jobbig men jag mår fan sjukt dåligt över det här och det vet jag att du vet.
I alla fall så ville jag bara upplysa om hur fruktansvärt jobbigt det kan vara att inte kunna göra någonting åt sina problem. Vilka problem man än har så är de som du inte har någon förklaring till de värsta. Att vara så fruktansvärt ovetande gör en frustrerad och rent ut sagt förbannad. Livet känns piss, endast för att man själv inte kan göra någonting åt saken..