Äntligen

Jag sitter för tillfället på bussen på väg in till Umeå för att träffa Kristoffer. Efter många om och men så är han äntligen tillbaka på hemmaplan. Det har gått hela nio dagar sedan jag såg honom sist så det ska bli fruktansvärt skönt att få sig några kramar och så.
Inte nog med det så vankas det även handbollsfinal i afton, viker betyder soffhäng och taggade personer. Heja Sverige!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0