Körkort
För bara några timmar sedan så tog Kristoffer körkortet.
Jag visste vilken tid han skulle köra upp samt hur lång tid det skulle ta. När han inte hört av sig efter över tjugo minuter efter utsatt tid så fick jag panik. Var nästan säker på att han gjort någonting så sjukt otur, blivit kuggad och var nu jättesur och ledsen. I och med det så var jag tvungen att slänga iväg ett sms och fråga hur det hade gått. Bara några sekunder senare ringer han, och gissa vad det första jag hör är? - kanske en superduperglad pojkvän som svävar på moln och bara skriker av lycka!
När jag slutade skolan så kom han och hämtade mig samt skjutsade ner mig på stan och till tåget. Han är så duktig på att köra, och jag är så himla glad för hans skull. Jag älskar dig Kristoffer!
.
Ännu bättre: nu har jag fått mig en private-driver.
