Stina Sofia Lidén

Det var nu fem månader sedan du lämnade oss. Det var hårt! Mitt första dödsfall och min första begravning. Jag lovade dig, när du låg där sovandes på sängen, att jag skulle göra något för dig en sista gång. Jag lovade att jag skulle göra det du alltid uppmuntrat mig till att göra - sjunga. Jag trodde att allting skulle gå lätt, men det gjorde det inte. Tårarna rann och jag lät inte som mig själv. Men jag kämpade på och sjöng vidare. Med Kristoffer bredvid min sida sjöng jag hela låten, bara till dig!

Idag fyller farmor år. Det känns konstigt att veta att du inte kommer att närvara. Det kommer vara konstigt att du inte står där och frossar bland allt fika, även fast farmor säger att du inte ska äta en massa socker. Det kommer vara jobbigt att veta att du inte lägger armen om farmor när vi sjunger ja må hon leva. Det kommer att vara tomt utan dig i vardagsrumssoffan där du sitter och ser på sport och är engagerad.

Jag ville så gärna att du skulle vara med då jag fyller 18. Se mig bli vuxen. Jag ville även att du skulle se mig ta studenten. Jag ville se dig från flaket då vi åker genom stan, glad och lycklig över att ännu ett barnbarn lyckats. Men så kommer det inte att bli..