Om tiden bara kunde gå lite saktare

Undra hur konstigt detta kommer att låta från en tjej som tar studenten om en månad..
 
Jag räknade för någon dag sedan ut exakt hur många skoldagar det är kvar innan 13 års väntan är över. Om 37 dagar kommer jag stå där skrikandes av lycka iklädd min vita spestklänning & studentmössan. Det känns helt sjukt att det endast är så kort tid kvar. Tänker tillbaka till första dagen på gymnasiet, där vi satt som små barn och drömde om att i framtiden också få stå på flaket och skrika ner på ettorna.. TVÅ ÅR KVAR, SCHA LA LA LA LAAH!!
Tänka sig att den drömmen endast är 37 dagar bort. Att man om ungefär en månad är en arbetslös liten skit som inte har någon annan trygg plats än hemma hos mamma och pappa (nog för att detta inte gäller för oss alla). Perosnligen så längtar jag helt innerligt till att själv få ta studenten. Ända sedan min syster tog studenten för fyra år sedan, har jag drömt om att också få bli stor och sluta skolan - det sjuka är att tiden gått så fruktansvärt fort. Nu är det bannemig min tur!
 
Hur mycket jag än längtar så önskar jag nästan att tiden kunde gå lite saktare. De senaste månaderna har bara flugit förbi och det är nästan så att man inte hunnit med i planeringen inför vad som kommer härnäst. Vad ska jag göra till sommaren? Har jag något jobb? Kommer jag kunna leva som vanligt eller måste jag snåla? Vad gör jag till hösten? Ska jag plugga vidare?
Det är frågor som kretsar innanför pannbenet dagligen, mer eller mindre. Ingenting är riktigt spikat förutom att jag längtar dit men är alldeles för rädd för att det inte ska bli som jag föreställt mig att det ska vara. Jag tror faktiskt att det är det som gör att jag vill pausa livet för stunden, hinna reflektera över vad som egentligen händer och vad som kommer att ske. Rädslan att saker och ting ska gå åt helvete helt enkelt.
 
Men i samma stund som allt känns småjobbigt vill jag endast släppa taget om rädslan och bara följa med i vinden. Om jag för en gångs skull kunde slappna av och inte planera så värst mycket. Jag tror att det blir prio ett de kommande veckorna - att endast slappna av och njuta av den sista månaden i skolan. Allvaret börjar ju först efter studenten, så innan dess ska jag fan leva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0