Stina Sofia Lidén

När detta inte hände så fick jag allt mer och mer vilja till att träna, även fast det gjorde ont. Detta ledde tyvärr till ännu mer smärta och fotbollssäsongen fick avslutas flera månader i förväg. Det positiva var att jag fick vara med och spela de två sista seriematcherna. Detta var alltså i slutet av sommaren 2011. Jag hade då haft problem med ryggen sedan oktober-november 2010. Nu är det mitten på maj 2012, hela 19 månader sedan jag fick rubbningar i min träning.

.

Inte nog med att smärtorna har förstört min fotbollskarriär, så har jag till och med haft svårt med att medverka på skolidrotten. Det är ju helt enkelt bara sorgligt! Jag har varit med i början av lektionen, men avslutat den på bänken. Den senaste terminen har jag till och med spenderat på gymmet, allt för att min kropp gör alldeles för ont.

Att gå från en vardag bestående av minst tre träningar och en match i veckan, till en livsstil som endast innehåller en lätt cykeltur eller några stärkande bålövningar. För mig är det helt ofattbart! Jag vill leva som jag gjorde för två år sedan, då jag aldrig behövde tänka på någonting alls och bara leva med det jag tyckte var roligt. Efter att jag spelat fotboll sedan jag var fyra år gammal så känns tanken att behöva sluta fruktansvärt jobbig. Jag vill helt enkelt inte, men i samma stund så har jag insett att det inte ens är lönt att försöka. I samma stund som jag vill så himla mycket, så säger min kropp nej och ger mig endast mer i vikt.

.

På mitt senaste läkarbesök fick jag beskedet att ingenting låg fel i ryggen eller revbenen. De trodde att jag hade en långvarig inflammation som skulle kunna botas med värktabletter. Om detta "botemedel" inte fungerar så kommer jag att få hjälp från smärtkliniken. Efter att jag nu ätit tre tabletter om dagen, i två veckor av tre, så känner jag ingen som helst skillnad. Detta gör mig endast mer deprimerad och mindre motiverad till att göra någonting åt saken..